MANNOLITO.

Det här måste ha varit bland de finaste ögonblicken under Emmabodafestivalen. Jag tog ganska så direkt tillbaka det jag sagt om Moto Boy före konserten.

Det är seeekååå!


Världens äckligaste äpplen går att köpa i Emmaboda. Jag försökte byta bort äpplena mot Familjens EP, det gick sådär.


The Federales och Johnny Rex-Erik! Gillart.

Kan ju vara bra att veta. I morgon har vi studiedag och jag ska åka till älmsta för att plocka ut mitt leg. Jag kommer blir tvungen att ta halv trebussen hem... Det kommer att bli spännande. Hej liksom.

Så här ser det ut när ett stycke häftig engelsklärare headbangar till Steve Aoki. One, Two, WHOOP WHOOP! liksom. Förresten så lämnade jag in mina två engångskameror från Emmaboda på framkallning idag, det här är spännande!

1. The Federales
2. En Lovisa med hemlängtan
3. Nilof

På lördag kommer jag att se ut som Cliff Richard, i varje fall frisysmässigt, och om allt går rätt till. Jag har sparat ut mitt hår i tjugoen och en halv månad och det är ganska så långt. Jag har hållit klipperiplanerna ganska så hemliga och förutom mina föräldrar är det bara Anahi som känner till dem. Det här blir spännande.

Jag har fått en ny Harry Potter-knäpp och är nu inne på Fenixordern för fjärde gången. (Jag gillar inte Umbridgetanten, kan man inflika.) Vad skulle jag heller inte ge för ännu en uppföljare?

Den här bloggen får förbli hemlig ett litet slag till.

Moa fyllde ganska så många år för ganska så länge sedan. (Närmare bestämt sjutton i sommras.) Då såg det ut så där.

Jag och Moa var och såg på Håkan, och även fast han inte spelade "En Vän Med En Bil" så var det kanonbra.

Vi köade utanför i två timmar och lyssnade på iPod, skrev låttexter på huden och åt kakor. Spelnigngen var fin, ruskigt varm och så där lagom sorglig.