MANNOLITO.

I lördags var jag på sjömansfest hos Alva och alla var sjukt snygga. Kvällens bästa allsång var Josef.

Den här veckan har Mikaela, Julia och jag bakat biskvier, hängt på Scandic Malmen och firat Kalle som blev tjugoett. Häpp.

Jag vet inte om det kommer att lyckas. Men det kommer att bli sjukt fint vilket som.

Finig maskerad-med-filmtema hos Emelie i går. Mikaela kom som Coco Chanel och Klara som Sandy Olsen. Kalle däremot var Jokern, på min inrådan och sminkning. Det blev toppen. Regnkatten var filmregissör. 

Klara, Julia och jag somnade halv fem hemma hos Mikaela. Södra Latin har världens roligaste skolkatalog.

Kalle var här och åt glass med varma bär. Vi planerade ganska så inför maskeraden i morgon. Det kommer bli så jävla bra. Han lånade mig också Gilbert Grape och Seven Pounds, så resten av kvällen är räddad om man säger så.

Markus i onsdags var hur trevligt som helst och nu lyssnar jag på fransk musik och Carolina Wallin Pérez Kent-tolkningar.

Hur coolt är det inte att ha mörkrets märke på armen? Ganska så. Nu ska jag alldeles snart möta upp Lovisa, Linnea och Lykke och så blir det Markus K för hela slanten! Gillart.

Jag har vunnit två biljetter till P3 Live Session med Markus Krunegård! Hon ville följa med. Nu väntar jag bara på att hon ska lämna återbud. Fem dagar tortyr väntar, så att säga. Spännande.

Rätt käck fredag om man säger så. Vi hade absolut inga vettiga lektioner till att börja med. Det är nästan så att jag blir orolig över att de på studenten ska tala om för oss att vi tyvärr missat 800 lektionstimmar och måste gå ett år till. På den nivån är det. Fryshuset är en charmig skola.

Vi mötte Robin Regnkatten och Mathias på klädbytardagen, tog med oss dem hem och lagade middag varefter vi kikade på Deportees spelning. Jag lyckades byta till mig ett par plagg också för den delen, bland annat två likadana par jeans i olika storlekar, 34 och 36. Fantasifullt värre.

Det kan ta fyrtiofem minuter att ta sig från Södra Station till Nytorget, iallafall om man går med Klara, Julia och Mikaela klockan två en fredagsnatt. Fast då har man ganska så roligt också. Jag har förresten lyssnat på Markus Krunegårds två nya plattor en hel del, och funnit ett favoritcitat: "Svart är ingen färg, det är så man känner sig. Tom är ingenting, och det var tomt i mig." 

De är ganska dystra båda två, men häftiga. Inga evangelium direkt, men fortfarande häftiga.

Och jag måste skura mina fönster.

Kalle och jag besökte chokladmässan på Nordiska Museet efter en avstickare till Sara Granérs utställning på Kulturhuset. Jag lyckades inte stjäla med mig några nämnvärda mängder choklad, Bellatrix och Voldemort skulle helt säkert få tag på mer imorgon, försäkrade de. De kom över på middag föresten. Trevlig lördag så att säga.

Det här måste ha varit bland de finaste ögonblicken under Emmabodafestivalen. Jag tog ganska så direkt tillbaka det jag sagt om Moto Boy före konserten.

Kan ju vara bra att veta. I morgon har vi studiedag och jag ska åka till älmsta för att plocka ut mitt leg. Jag kommer blir tvungen att ta halv trebussen hem... Det kommer att bli spännande. Hej liksom.

Så här ser det ut när ett stycke häftig engelsklärare headbangar till Steve Aoki. One, Two, WHOOP WHOOP! liksom. Förresten så lämnade jag in mina två engångskameror från Emmaboda på framkallning idag, det här är spännande!

På lördag kommer jag att se ut som Cliff Richard, i varje fall frisysmässigt, och om allt går rätt till. Jag har sparat ut mitt hår i tjugoen och en halv månad och det är ganska så långt. Jag har hållit klipperiplanerna ganska så hemliga och förutom mina föräldrar är det bara Anahi som känner till dem. Det här blir spännande.

Jag har fått en ny Harry Potter-knäpp och är nu inne på Fenixordern för fjärde gången. (Jag gillar inte Umbridgetanten, kan man inflika.) Vad skulle jag heller inte ge för ännu en uppföljare?

Den här bloggen får förbli hemlig ett litet slag till.

Moa fyllde ganska så många år för ganska så länge sedan. (Närmare bestämt sjutton i sommras.) Då såg det ut så där.

Jag och Moa var och såg på Håkan, och även fast han inte spelade "En Vän Med En Bil" så var det kanonbra.

Vi köade utanför i två timmar och lyssnade på iPod, skrev låttexter på huden och åt kakor. Spelnigngen var fin, ruskigt varm och så där lagom sorglig.